Vad är andlighet och var finner man den?
Går den att förklara med tanken utan att mala sönder upplevelsen? Jag ska här skriva om min resa i andlighet och hur den, faktiskt, kommer och går lite. Min tidigaste andliga upplevelse jag minns är från barndomen, även om jag då inte hade ordet för det. Varje vår, sommar höst och vinter när jag var ute i fågelkvitter, värme, höststormar och vinterkylans tystnad minns jag som starka upplevelser av närvaro i mig själv och att vara ett med naturen.
Det var naturen som gav mig lugn och sinnesro framför annat. När vi sedan flyttade från min finlandssvenska skärgårdsö och till staden Umeå blev det som att jag tappade en del av mig själv på mer än ett sätt. Upplevelsen av ett naturrum försvann i bruset. Rötterna hade slitits upp och hjärtat sörjde. Under många kommande år skulle jag ha svårt att hitta andlig spis på det sätt som fanns naturligt när jag var liten.
I mitten av tjugoårsåldern hittade jag ett tolvstegsprogram för anhöriga till alkoholister, och där kom jag i sakta mak tillbaka till en andlig upplevelse. I närvaro med andra som kämpade med liknande saker som jag, lärde jag mig att sätta det viktigaste först, och att släppa taget om kontrollen och låta en högre kraft ta hand om det jag ändå inte kunde påverka eller styra. Andligheten kom till mig där och då som en kraft större än mig själv, och sinnesfriden jag återupptäckte var inte så olik den jag haft som barn.
Naturen är av naturen en andlig plats för att inhämta andlighet, för den bara är. Den följer sin egen rytm och gång utan att människan kan påverka den. Trösten som man kan finna i skogen bland träden är inte att förkasta, och i varje väderväxling finns det andlig kraft om man kan tillåta den. På samma sätt upptäckte jag att samvaron med likasinnade i tolvstegsrum gav mig en öppning in till den sanna kärlekens närvaro.
Den sanna andliga närvaron består av denna kraft större än mig själv och den vägleder mig när jag gått vilse, och den ger skydd när jag behöver tröst. Den går inte att ta på, den är en upplevelse av att vara del av något större och den finns numera överallt där jag väljer att släppa in den. Det vill säga, upplevelsen finns alltid tillgänglig, men det är jag som måste öppna mig för den. Och hur gör jag för att uppnå andlig spis?
Befinner jag mig långt från naturen kan jag minnas min barndoms upplevelser och ta in de känslor jag hade då. Jag kan välja att meditera eftersom det är en snabb väg in till andligheten, eller läsa ett stycke text ur någon bok eller på en hemsida där jag finner att budskapet tilltalar mig. Ofta räcker det med att bara andas några djupa lugna andetag för att jag ska landa, mycket för att jag idag förknippar medveten andning med andlighet.
Andligheten finns heller inte bara utanför oss naturligtvis. Vi ÄR andliga varelser och består av energier som utstrålar andlighet hela tiden. Det är snarare en fråga om att tillåta sig att känna den än att söka svaren utanför sig själv. I korthet vill jag påstå att andlighet är:
- Medveten andning
- Närvaro i nuet
- Står att finna i allt som är energi (och allt är energi)
- Sann kärlek (villkorslös)
- Gemenskap (med allt som är)
Vill du hitta vägen till din egen andliga upplevelse? Börja där du är just nu. Gå in i den därifrån. Hur vet du att du har en andlig upplevelse? För att du stillar sinnet och låter hjärtat öppna sig. Sinnesro nog att förstå att du inte äger makten att styra allt, men kan ha förstånd nog att se vem som har det: Universum. Gudarna. Din högre kraft.
Oavsett vad du väljer att kalla den så finns den där. Andlighet är inte en religiös egendom. Andlighet är till för var och en oavsett trosuppfattning. Vågar du dig in i utforskandet av vad som är din andlighet kommer livet att berikas tusenfalt.
I ljus och kärlek,
Nina
Livsmontören 